Släpp mig
Det är knappt att jag orkar andas, att släppa dig var bland det svåraste jag har gjort men det känns bättre nu redan... Du gör det ändå så svårt för både dig själv och mig. Du smsar min bästa vän för att kolla om hon är med mig, det visste du redan men du gör det ändå?
Vad är det med dig? Jag känner inte igen dig såhär men du är ändå min vän och kommer alltid att vara det även om du beter dig som en idiot...
-j
Nu, här, på slutet
Nu på slutet, det är nu allt brister för mig.
Rädslan över att han ska dyka upp, oron för att fastna här. Förlusten av alla mina älskade vänner, ingen går åt samma håll nu när vi delar på oss. Ingen vandrar samma väg...
Jag vaknar på nätterna, svettig av rädsla och tårar som rinner nerför mina kinder. Samma mardrömmar varje natt, jag vill inte se mina vänner lämna mig, bli jagad i mörkret, släpad eller misshandlad. Inte heller vill jag se mina vänner bli slagna eller min pappas ögon som följer mig överallt.
De är oroliga för mig, yrslen, huvudvärken och smärtan följer mig i skolan och det går inte att undvika... Jag skakar, jag krampar och jag gråter. Min kropp ger vika och jag har inte längre något stöd, jag behöver er nu... Nu när jag inte klarar av att bära upp mig själv längre. Jag älskar er, jag tänker inte släppa er och jag hoppas att det är ömsesidigt...
-j
ett nytt liv...
Hans leende, hans ögon, hans allt.
Han tar andan ur mig och jag kan inte tröttna på att se på honom...
Han intresserar mig verkligen och är lätt att prata med, allt blir bättre.
jag tror att jag äntligen kan släppa dig och gå vidare, behöver inte längre känna tyngden av allt du lägger på mig.
Det här kan bli en ny start.
-j
far away
Allt blir så komplicerat, att komma hem igen gjorde allt så mycket svårare. Det gamla kommer ikapp mig med blixtens hastighet och det gör mycket ondare än förut...
Det tar andan ur mig och jag sjunker ihop, jag klarar inte detta och nu vet jag varför jag vill härifrån.
Jag vill lämna allt bakom mig och fly, snart intalar jag mig själv. Tre år kvar och sen försvinner jag för alltid. Visst, jag kommer att komma tillbaka till min familj men aldrig någonsin kommer jag komma jit för att träffa någon annan...
Det kommer en storm, det enda jag kan göra är att vänta ut den.
-j
Somewhere else
En vecka i ett annat land, med vänner och personer jag inte tycker om. En vecka med värme, sena kvällar, bad och mys med de jag tycker om.
Jag lärde känna honom där nere, han blev min vän och jag kände att jag tycker om honom. Sen kom vi tillbaka till Sverige. Det var likadant men nu hade personen jag älskar kommit in i bilden igen. Jag har varit utan honom i en vecka och jag hade inte haft en tanke på honom, jag tänkte bara på den nya killen...
-j
My life
jag andas
jag lever
jag älskar
jag hatar
jag skrattar
jag gråter
jag skriker
jag skär
jag blöder
jag har ärr
fler än jag borde
över hela min kropp...
Vart ska jag ta vägen?
Varför gör jag såhär?
Varför kan jag inte sluta?
Varför mår jag dåligt?
Varför kan inte jag få ha ett normalt liv?
-j
In tears
Tårarna rinner nerför mina kinder men jag tänker inte stoppa dem, torka bort dem eller be om ursäkt för dem. Det kommer vissa tillfällen då jag behöver gråta ut, alla behöver det.
Mina tårar rinner av många anledningar, mitt liv är kaos. De rinner för att jag älskar dig, de rinner för att jag är rädd för honom, de rinner av besvikelse för att hon försöker tvinga mig att träffa honom när jag inte vill det. Jag är rädd, varje dag känner jag rädslan i magen men jag står ut.
Jag vet att jag slipper, jag måste inte träffa han som jag är rädd för. Det är en lättnad, befrielse.
Det är så lätt för henne att säga, "Träffa honom, det kanske går att ordna upp"
Hon har så fruktansvärt fel... Det han har gjort mot mig kommer jag aldrig att förlåta, jag kan inte glömma och jag tänker aldrig mer träffa honom.
-j
With my heart
Du sa att du förstod, att du inte skulle låta det gå ut över mig igen men det är precis vad det gör nu. Du ger mig skulden för något du inte kan hantera...
Jag orkar inte längre, du kan inte bete dig såhär mot mig. Jag har inte förtjänat det. Visst, jag kan ta det eftersom det är du men jag orkar snart inte mer.
Jag älskar dig, jag gör verkligen det. Men snälla, gör inte såhär mot mig...
-j
Once upon a time...
Genom hela min barndom har du varit min bästa vän, jag har berättat allt för dig och du har berättat allt för mig. Nu känner jag dig inte längre...
Du är en främmande människa och jag blir rädd för dig. Du super skallen av dig, röker och strular runt med alla. Du var min bästa vän, nu är du bara min yngre kusin som jag inte vill känna.
Du kommer får stå ditt kast, det är inte konstigt att alla behandlar dig som om du är blåst. Jag blir äcklad av dig.
-j
Fuck you
Det gär så ont, smärtan river i mig och jag kan inte andas.
Jag har fallit igen, fallit så djupt att jag inte kommer att ta mig upp. Du vet inte vad du har gjort och du verkar inte bry dig, jag hatar dig för att du får mig att må såhär.
Jag hatar dig så otroligt mycket just nu att jag aldrig mer vill se dig!
Jag vill inte, jag orkar inte. Du har tagit all min energi och jag vill bara lägga mig ner, sluta ögonen och aldrig mera öppna dem igen. Det är du som har gjort såhär mot mig...
Det gör så ont, du känner inte smärtan men jag gör det. Det känns som om jag ska explodera men samtidigt känner jag mig tom. Jag försvinner...
Jag hatar dig, vill aldrig mera se dig eller ha något med dig att göra!
Dra åt helvete!
-j
With the lake
Jag ligger där, på den kalla bryggan och ser morgondimman stiga.
Vattnet är som en spegel, blank och ändlös. De gröna bladen ligger stilla och jag ser nyfiket på de sovande näckrosorna. Oförmögen att röra på mig ser jag på de vackra blommorna timme efter timme. Det tidiga morgonljuset skiner mig i ansiktet och jag känner lyckan.
Dimman är borta och solen är halvvägs uppe på himmelen. Jag känner mig tung i kroppen, men jag bryr mig inte.
Solen står plötsligt högt på himmelen och jag kan inte förstå vart tiden tog vägen.
Jag tvingar mig själv att lyfta min arm och röra vid det becksvarta vattnet. Plötsligt färgas vattnet rött och jag rynkar oförstående på pannan.
Jag förstår ingenting, vad händer?
Det röda når näckrosorna och de färgas också röda, rött som blod.-j
Kriget
Ratio belli
Ja, latin är ett vackert språk med en sån sanning i sin innerbörd att jag nästan gråter, det bästa med det här ordspråker är att jag känner igen mig själv så mycket.
Jag är ett krav, jag krävdes för att kriget skulle fortsätta och det är även jag som gör slut på det. Det är på grund av mig det började och därför är det jag som måste få ett slut.
-j
Who am I?
Vem är jag egentligen?
Jag vet inte vem jag är, är jag den flickan som lever dag för dag? Eller kanske den som planerar inför framtiden? Flickan som lever i det förflutna eller kanske inte lever överhuvudtaget?
Ingen förutom jag kan säga vem jag är, vilken flicka jag är och hur jag lever.
Jag kan berätta vem jag är, jag är flickan som lever dag för dag. Jag försöker överleva den här dagen och har alltså ingen tanke på imorgon. Vem vet om jag fortfarande lever imorgon?
Ingen kan säga det för allt kan hände på mindre än en sekund. That´s life och inget kan ändra på det. Så jag kan med lugn röst säga att jag lever för idag eftersom jag inte vet om jag fortfarande lever imorgon... Det är ingen idé att ens planera för framtiden, planera inte alls. Du kanske inte lever imorgon och då borde du leva ditt liv idag.
-j
Becuse I love you
Att jag sviker dig som du säger, är för att jag bryr mig.
Jag vet hur du blir när du dricker och jag vet hur de killarna blir när de dricker, de är inga bra killar och du är min familj. Det är därför jag berättar, för att du inte ska råka illa ut på grund av dem...
Kalla mig svikare, tjallare eller vad du nu vill men jag står fast vid att det var ett bra beslut.
Det är för att jag älskar dig, du är som min syster och jag gör allt för att skydda dig. Precis som vår bror och syster. Kom ihåg det, du är yngst av oss fyra och den som begår mest misstag.
-j
Be you
Ibland är det så lätt att vara själv.
Det är bara att stänga av, att sluta lyssna och bara vara.
Jag tycker om att vara ensam ibland, det är jag själv som ger de bästa svaren på mina egna frågor. Det är så lätt att bara sluta lyssna, att se sig själv ur mina egna ögon men som ändå har en ny blick. Ibland ser jag på mig med andra ögon och får en klar blick av mitt psyke.
Jag måste se hur jag ser och om det märks hur jag mår. Jag ändrar på mig om jag inte är bekväm med det jag ser och det gör så att ingen misstänker något.
Alla måste få vara själva ibland, att andas och på något sätt bli som ny.
Att slippa anpassa sig efter andra och göra som man själv vill.
Det är en bra dag, att bli som ny...
-j
