Just shit
Nu är det dags, att ta det sista beslutet och ändra allt.
Wow, nu lät jag som en gammal dramatiker...
Det som skrämmer mig är hur han kommer reagera... Kommer han bli arg? ledsen? Jag tror inte jag vill veta men jag har inget val.
Det blir att försöka överleva morgondagen för att sedan supa skallen av sig. Beslutet lägger jag åt sidan så länge...
Sista dagen med dig imorgon, sen åker du.
-j
Utan
Det slog mig plötsligt, jag har aldrig varit utan dig i en vecka förut.
Det längsta har varit fyra dagar och då hörde jag ändå av dig...
Nu blir det en konstant tystnad... det värker i mitt bröst redan nu och ändå har du inte åkt än.
Det skrämmer mig
-j
Hjärta
Mitt hjärta slår oregelbundet, i otakt.
Dess ojämna slag är din skuld. Du ser på mig och det fladdrar, vi bråkar och det är tyst. När du säger att du är min dunkar det så hårt att jag knappt kan andas.
Du vet hur jag reagerar och jag vet hur du gör.
Mitt hjärta slår oregelbundet och det är på grund av dig.
Du äger mitt hjärta.
-j
Vågorna och kärleken
Så trött.
Jag vill bara sova och inte vakna förens allt är bra.
Men jag kan inte, sömnen skrämmer mig och jag känner ingen trygghet.
Jag vill bara att det ska försvinna, jag vill inte se dig lämna mig gång på gång.
Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Jag vet, jag är ung och kanske naiv men jag gör det.
Vem har sagt att bara vuxna kan älska någon så djupt? Jag håller inte med. Du är verkligen mitt allt.
Om inte du fanns hade jag redan hoppat på mitt hjärtas plats. Jag hade försvunnit i vågorna och dragits ner i djupet av strömmarna. Men jag gjorde det inte när jag hade chansen, för jag älskar dig.
Jag vill skrika ut det men jag gör det inte. Jag älskar dig för mycket för att dra med mig dig ner i min smärta.
-j
Främling
Ångesten stiger i mig, jag sjunker neråt. Jag tar avstånd, sparar all energi.
Det är dags igen, åter igen måste jag gå igenom smärtan, men den här gången blir det annorlunda.
Jag tänker sätte ner foten, säga nej, inte vika mig utan hålla fast vid mitt beslut.
Det är det svåraste jag kommer att göra. Jag kommer inte bli den samma men jag kommer inte heller att ångra mitt beslut. Inget kommer att bli värre, jag har inget att förlora.
Jag är på botten, jag kan bara ta mig upp men jag är rädd att botten ska brista och avslöja ett nytt djup.
Två veckor av ångest, nedstämdhet och rädsla.
Skräcken stiger. Ingen kan göra något.
Jag måste rädda mig själv.
Det är dags.
Det är dags att bryta upp och inse att han aldrig kommer att bättra sig, jag får hoppas att mina bröder aldrig behöver uppleva det jag upplever.
Jag ber dig snälla, lämna mig ifred.
Du är inte min pappa.
Du är en jag kände.
En främling.
En någon.
-j
Panik
Syret tar slut och jag kan inte andas. Allt kommer närmare, pressas inpå mig. Jag känner mig instängd, jag har ingenstans att ta vägen. Jag kippar efter luft och vill bara lägga mig ner och försvinna, bara skrika rakt ut så att alla runt omkring mig försvinner.
Jag kan inte andas. Paniken är överallt, det känns som om jag ska sprängas och som om jag blir uppäten från insidan på samma gång. Jag känner inget annat. Jo, förresten, jag känner ångest. Jag skulle aldrig ha gjort detta, jag skulle struntat i mitt betyg och vart någon annanstans.
Jag kan inte andas, jag kippar efter luft och anstränger mig för att inte svimma. Då bestämmer jag mig för att stanna och blunda. Det behöver jag för att inte svimma. Jag stannar, böjer mig framåt och sluter ögonen.
-j
ångest
Jag känner mig så fel, jag passar inte in...
Alla är lyckliga, ler äkta leenden och älskar livet. Jag passar inte in bland mina underbara vänner. Ni skrattar med äkta glädje och era blickar är fulla av värme och kärlek. Jag ler, jag skrattar och älskar er. Mitt leende är inte alltid äkta och mitt skratt lockas fram genom sömnbrist. Jag orkar inte argumentera mot er, jag orkar inte lyssna på er.
Jag sover inte, äter inte, min vikt sjunker hela tiden och min mamma skäller. Jag kan inte hjälpa det, utan sömn försvinner mina känslor. Benen värker, jag har ont överallt och ingen kan hjälpa mig.
Jag går under.
-j
En person som ska inge trygghet
Om någon frågar mig vem min pappa är skulle jag svara att jag inte har någon pappa.
Min syn på en pappa är en person som finns där, som bryr sig, älskar en, pussar en på pannan varje kväll och säger att han älskar en. En pappa är en person som vet vad som händer, en person som inger trygghet, en person som finns där i alla lägen och aldrig överger en.
Men, det är ju min syn på en pappa. Jag antar att jag har påverkats av den idiot som en gång sa sig vara min pappa, han var min pappa men inte längre. Han övergav mig, han vet inte vem jag är... Han vet inte vad som händer i mitt liv och jag är rädd när jag är med honom. Allt det här är inte utan orsak.
Du slog mig och hettan av din hand kommer alltid att vara kvar på min kind...
-j
Vännen
Jag vill så gärna berätta för honom vad du känner. Jag vill visa honom din blogg så att han har en chans att förstå allt, förstå dina känslor och hur mycket du älskar honom.
Men, vår vänskap står i vägen, jag är inte säker på om du skulle förlåta mig... ditt hjärtas tankar står i den bloggen och han skulle verkligen få reda på allt...
Vänskapen står ivägen för kärleken men jag vet inte om jag kan offra vår vänskap för kärleken. Du förtjänar verkligen honom och han förtjänar dig.
-j
Give it up
Just nu är jag så arg att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva...
Jag har skrivit nästan verje dag i mer än ett år, det är så jag har lyckats klara av den stora tyngden. Jag har skrivit för att inte bryta ihop mentalt. Jag har allt tyckt att det är befriande att skriva, jag känner mig ny och frisk när jag skriver. Jag får en annan personlighet, jag blir annorlunda. På ett bra sätt, jag blir lyckligare, friare och jag njuter faktiskt av att bara vara.
Därför blir jag lite förvånad över att inte veta vad jag ska skriva, jag har alltid vetat det...
Men men, man upplever nya saker varje dag och jag antar att någon gång måste vara den första.
Idag så kom jag hem efter en natt med vännerna. Direkt ser jag att min kära mor har något på hjärtat och precis som jag misstänkte hugger hon.
Vi hade samma bråk, samma ämne, samma gamla anklagelser och det slutade ju då såklart på samma sätt. Jag blänger på henne och går därifrån. Det har alltid hjälpt att vägra prata med henne för det är oftast då som hon inser att hon har fel... Hon vet mycket väl att hon har fel men ändå måste hon bråka.
Det är värdelöst! speciellt när vi har bråkat om samma sak flera gånger med början för ett år sedan. Hon anklagar min vän för mina misstag och det kan inte jag ta.
är det rätt eller fel att anklaga någon annan?
-j
Älskade
Du är mitt hopp, min värld när det börjar skymma, du är ljuset i min morgondag som gör att jag orkar vakna igen. Utan dig skulle jag vart borta sen längesen, utan dig har jag inget ljus i mina ögon eller mitt hjärta.
Du är mitt nu, min morgondag och min ständiga tankeföljare.
Det är du som lyser upp när mörkret tätnar, när jag inte har mitt skyddande skal omkring mig, när jag är sårbar, är det du som lägger dina armar runt mig och skyddar mig.
När jag desperat ser mig omkring efter ett gömställe är det du som tar min hand och hjälper mig. Utan dig skulle jag inte ha någon anledning att fortsätta som jag gör, fortsätta leva mitt patetiska liv…
När dina ögon ser in i mina vet jag att jag har något värt att leva för, du ger mig hoppet åter. Även om jag sjunker djupare och djupare hela tiden så sträcker du dig efter mig och drar mig upp mot ljuset.
-j
Fuck it
Ibland vill jag bara dra något gammalt över mig och slippa all press.
Men, som mitt orakel (vännen) säger så ska jag satsa stort. Jag har 50% chans på att lyckas så varför inte?
Så nu säger jag bara "Fuck it" jag ska chansa, jag ska se vad som händer, jag ska säga sanningen, inga fler lögner! Jag är trött på det! Nu ska jag skrika ut det som jag bär inom mig.
Fuck it! I´m in love!
Jag har förstått innebörden av att man gör galna saker när man är kär och det stämmer. Ja visst, jag gör alltid galna saker men detta är något nytt. Jag ska göra llt, all min energi ska gå till kärleken och det är det bästa beslutet som jag har tagit på länge!
Jag ropar igen,
Fuck it! I´m in love!
-j
Frågor och inga svar
Jag ställer hur många frågor till mig själv varje dag men varje kväll somnar jag utan ett enda svar.
Världen har inte svaren jag söker efter, bara fler frågor som inte kan bli besvarade eller ens trovärdiga.
Så jag tänker skita i frågorna, ignorera tomheten för svaren och leva mitt liv på spontana saker, jag ska våga ta ett hopp ut i det otrygga och se vad som händer.
Vad är livet utan chansningar?
-j
Lögner
Jag har sagt många lögner, jag har ljugit för mina föräldrar, för folk som vill mig väl, jag ljuger när jag inte har något val. Men jag skulle aldrig i hela mitt liv ljuga för dig, du betyder för mycket för mig.
I hela mitt liv har jag ljugit för att folk inte ska få reda på den skräckinjagande sanningen. Sanningen om hur jag mår, jag ljuger när jag måste, men om jag kan säga sanningen säger jag den. Jag har aldrig ljugit för dig men ändå tror du inte på mig när jag säger sanningen, det gör ont i mig för att när jag för en gångs skull säger sanningen till någon tror den personen inte på mig. Jag vet inte vad jag har gjort för att du ska sluta lita på mig…
-j
Grattis?
Idag för ett år sedan.
Min mamma säger att den 11 mars var början på mitt slut men jag är av en helt annan mening...
Det var just idag för ett år sedan som jag började leva. Jag började värdera små saker högre och gjorde allt för att leva mitt liv fullt ut. Det gjorde jag också. Det gör jag ännu.
Jag har insett hur nära döden lurar och hur många risker som vi utsätter oss för.
Men det är ju riskerna som gör oss levande, det är dom som gör att vi förstår varför livet är värt att leva.
En gammal vän, hennes pappa dog i en bilolycka, en person som stod henne nära rycktes bort på mindre än en sekund.
Så varje sekund av mitt liv värdesätter jag lika mycket som en livstid.
Allt är viktigt, förlora inte någonting för att du inte orkar.
Så, ett år.
Ett år sen min "födelse"...
mitt liv har blivit mer betydelsefullt,
jag har lärt mig att älska,
att förlåta och vikten av att hålla mina nära hos mig.
Jag drar igen och ännu en gång rinner mitt blod nerför min arm och droppar ner på golvet.
Ännu en gång känner jag ingen smärta… Ingen smärta alls…
-j
Varför?
Varför drömmer vi?
En vän till mig tror att våra drömmar handlar om vad vi är oroliga för, vi drömmer om dom som betyder mest för oss och dom som vi är rädda för. Jag kan nog hålla med henne där...
Jag drömmer aldrig trevliga drömmar som mina vänner, mina drömmar är mardrömmar. 5 av 6 nätter vaknar jag skrikandes av rädsla eller att min mamma skakar om mig och frågar varför jag skriker. Min familj är orolig för mig, jag väcker ju dom nästan varje natt och därför är det väldigt spänt hemma hos mig men jag kan inte hjälpa det.
Drömmarna blir värre nu, det är snart ett år sedan jag började, ett år.
Drömmarna blir så verkliga och riktiga att jag grips av fullkomlig panik.
Så frågan är:
Drömmer vi om det som ryms i våra hjärtan?
- j
Skillnader
Jag har alltid ställt mig själv frågan vad som är rätt och vad som är fel...
Vissa människor säger att dom vet skillnaden, men vet dom det? Vem vet vad som är rätt? vem vet vad som är fel? Jag vet inte det, eller jag kanske gör det i vissa lägen men inte alltid.
En del av mina vänner säger att jag är känslokall, det menar dom inte på ett elakt sätt. Den senaste tiden har jag börjat fundera på om jag faktiskt är det... En del saker, personer eller handlingar berör mig väldigt djupt medans andra bryr jag mig inte om.
Jag vet att jag är konstig som inte bryr mig om sorgliga saker om det inte drabbar mig eller någon som står mig nära, men är jag verkligen känslokall för det?
Att vara det tycker jag också kan vara positivt, jag menar... Om jag inte riktigt kan ta till mig allt och känna det är det ju lättare att hantera sorgliga saker. Jag kan uppriktigt säga att jag skulle gråta om min pappa dog men jag skulle nog inte få några större svackor i mitt liv på grund av det.
Jag har svårt för att visa mig svag, men jag bryr mig inte alltid. Jag skulle bli lite lättat tror jag, om pappa dog. För jag vet att jag skulle slippa smärtan som han orsakar mig och min syster skulle bli av med honom... Men, jag skulle också tycka synd om mina bröder som skulle få växa upp utan sin pappa... Även om han inte är någon vidare pappa till mig och min syster kanske han är det mot dom...
Hur är en person känslokall?
Vad är rätt och vad är fel?
Vem förtjänar att dö?
- j
SLUTA!
Jag är så trött på människor som inte vågar stå upp för vem dom är, för vem dom tycker om och för sin egna personlighet!
Visst, det kanske är svårt att säga till någon att man tycker om den personen, att avslöja sina känslor är svårt och jag vet själv hur det är.
Min bästa vän, en kille, jag tycker fruktansvärt mycket om honom, ja jag kan faktiskt säga att jag älskar honom men jag gör inte det för att jag är rädd för att förlora honom.
Han betyder otroligt mycket för mig och jag skulle lägga mitt liv i hans händer för att jag liter så helt och fullt på honom. Så tanken på att förlora honom skrämmer mig, jag har förlorat alla jag har älskat i mitt liv...
Jag har förlorat min pappa, min mamma litar inte på mig, min syster anser att jag är psykiskt störd för mina misstag och min kusin, min bästa vän har glidit ifrån mig... Alla som har varit riktigt nära mig har sårats, jag har stött bort dem eller så har de helt enkelt inte kunnat acceptera den som jag är.
Så om en person avslöjar sina känslor, har inte den rätt att få ett svar? Så att personen ska kunna antagligen acceptera ett nej eller satsa allt?
Livet är tillräckligt svårt som det är, gör det inte svårare.
- j
Att våga vara modig
Att våga vara modig är del av livet, om man inte är modig så har man inte mycket till liv. Jag är modig ibland, jag vågar ta risker. Men en del saker vågar jag inte just nu.
Jag vågar inte vara modig och säga till min pappa vad jag tycker om honom, det kan gå ut över min syster. Jag vet inte om hon bryr sig men om hon gör det har jag förstört för henne.
Jag vågar inte ta beslutet som är avgörande för mitt liv, jag vågar inte för att jag är rädd för att min familj inte ska komma helskinnade igenom det. Jag är rädd för att lämna alla jag älskar, jag är rädd för att misslyckas och att min handling ska få konsekvenser.
Jag vågar inte säga till personen jag älskar att han betyder allt för mig. Jag vågar inte säga till honom att jag älskar honom. Det kan förstöra vår vänskap och han är min bästa vän. Jag vågar inte berätta sanningen om mig själv för honom, tanken på att han skulle ta avstånd gör mig rädd.
- j
Under ytan
Jag kämpar av all min kraft för att hålla mig ovanför ytan men det är inte lätt när alla hela tiden trycker ner mig.
Det märks inte att jag flämtar efter luft och kämpar för mitt liv, ni bara fortsätter att kasta ur er små kommentarer som trycker ner mig djupare och djupare.
Känslan att inte kunna andas, att ni inte bryr er att jag kämpar. Ni ser på mig och skrattar…
Men mitt övertag är att jag aldrig visar er sanningen, ni kommer aldrig få se hur jag kämpar för mitt liv. Ni kommer aldrig få se mina tårar, ni kommer aldrig får se min hjälplöshet. Ni kommer aldrig få uppleva min smärta som är knappt uthärdlig.
Ni lever era små liv på land medans jag kämpar i vattnet för att hålla mig flytande. Jag kämpar där i vattnet för att kunna leva, för att fortsätta leva mitt liv så jag då och då får uppleva den sanna glädjen.
Luften tvingas ur mina lungor och vattnet ersätter dess plats.
Ni tror att man inte tar åt sig era elaka kommentarer men hjärtat hoppar över ett slag och vattnet fyller ens lungor sakta mot en säker död.
Många hinner inte kvävas av vattnet, man begår självmord för att slippa den långsamma kvävningen och de små kommentarerna.
Tänk innan ni talar. Ni kommer bli min långsamma död.
Under ytan är allt svart.
- j
Fritt fall
Under mina fötter är klippan vass och kall, men jag känner det inte. Mina fötter är vana och jag älskar det, det finns ingen bättre känsla än att vara på en fast klippa och att det inte finns någon chans att falla om jag inte vill det.
Vinden blåser kraftfullt i mitt hår men ändå rubbas inte min balans, det är klippan som gör det.
Min balans är fullständig och jag kommer inte falla.
Den kalla vinden blåser mig i ansiktet och den biter mig i huden. Tårar som glittrar rinner nerför mina kinder och jag sluter mina ögon.
På prov lyfter jag min högra fot och håller den lyft, balansen rubbas inte men jag känner klippans vassa och kalla yta mer än förut.
Jag öppnar mina ögon och ser ut på det våldsamma havet, vågorna är höga och slår hårt mot reven under mig. I mina tankar faller jag i den fuktiga luften men ändå står jag här. På klippan, ovanför vattnet.
Plötsligt får jag ett ryck i kroppen och jag kastar mig framåt.
Jag är borta från min fasta klippa och faller fritt och obundet i luften, jag känner mig fri.
Mitt hår står åt alla håll i den tunga luften, jag vet inte vad som är upp eller ner. Jag bara är.
Jag andas in och luften som jag andas ut följer med den andra luften upp och iväg.
Nu är det bara jag. Jag och luften. Jag, luften och tillslut klipporna och det kalla vattnet.
- j
Intill det sista
Jag orkar inte mer, Hon har sugit den sista gnuttan liv jag har kvar, Hon dödar mig sakta men säkert.
Men Hon är ju Hon, det är Hon som har vart där för mig när Han övergav mig, det var Hon som gjorde allt för mig när Han inte gjorde det. Det är Hon jag har levt med i hela mitt liv. Det är Hon som har ställt upp för mig, Hon blåste på mina skrubbsår när jag hade ramlat. Det var Hon som fanns där för mig när jag låg på sjukhus. Vad gjorde Han då? Jo, Han kom med en film och lite godis, önskade mig lycka till med min skada och åkte igen. Det var Hon som fanns där och hurrade när jag fick bra på ett prov eller läxförhör, det var Hon som fanns där och hjälpte mig med allt.
Han vet ingenting om mig, ingenting! Han vet inte vilka mina vänner är, Han vet inte vad jag har för betyg, Han vet inte hur jag mår, Han vet inte hur jag är som person, Han vet inte vem jag älskar.
Men Hon är inte så mycket bättre, visserligen vet Hon allt det som Han inte vet om skolan eller vänner, men Hon vet inte hur jag mår innerst inne, Hon vet inte hur dåligt jag mår, Hon vet inte vad jag skulle göra om allt blir för mycket.
Men Du, Du vet, Du vet hur jag känner för dem båda två, Du vet hur jag mår innerst inne, Du vet vad jag är kapabel till att göra om allt tillslut blir för mycket för mig att bära.
Men som sagt, Hon är Hon, jag håller ut till det sista. Jag håller ut för Hennes skull, för Din skull, För allas skull.
Jag håller ut för någon annans skull, jag håller ut med mitt liv för någon annans skull.
- j
