minabrutnavingar

Klockan är mycket nu... Jag mår illa av rädsla, jag måste träffa honom. Ta det sista beslutet och säga farväl. Helvetet har brutit löst och mamma har svikit mig.

Min texter är privata, mina och dolda för andra. Det var fel att läsa dem utan min tillåtelse och jag kommer aldrig förlåta dig för det!

Jag springer barfota på de vassa men mjuka stenarna, rädd för att stanna, rädd föra att se någon som jag inte vill träffa. Jag är inte rädd för att ramla, jag har aldrig ramlat på denna plats i hela mitt liv, mina fötter är skapta för att springa här och inget kan ändra på det.

-j