Fjärilar i magen
Du kom in genom dörren och jag kände hur det fladdrade till i magen.
Du såg på mig med dina blå ögon och jag kände hur nervös jag blev.
Aldrig har det varit så, jag har bara vetat hur mycket jag tycker om dig, det var första gången som jag kände mig nervös i din närvaro.
En vän sa, "Du är förälskad" med ett leende på läpparna.
Jag förstår det nu, hur mycket jag egentligen bryr mig om dig.
En annan vän sa, "Äntligen förstår du det jag har sett varje dag när han ser på dig"
Jag vill bara sjunga högt och kasta mig i dina armar men det förflutna hindrar mig...
-j
You´re help is for me
Ett hopp i mörkret?
Du förstår mig faktiskt, du är inte självupptagen och har tid att lyssna.
Du vill verkligen veta vem jag och det förvånar mig. Enligt mina vänner är du en konstig typ som strular runt och super skallen av dig varje helg.
Men du förstår mig, du har tid att lyssna och komma med andra synpunkter. Du får mig att inse hur mitt liv verkligen och vad jag måste göra för att må bra.
Tack för att du förstår mig men jag kan inte ge dig vad du vill ha, jag tycker om dig men inte på det sättet. Du är en vän och inget mer, jag älskar någon annan.
-j
Just some dust left of me
Varför ska allt rasa samtidigt?
Hur kan jag ens ha en chans att kunna laga det här? Det rasar tills det bara är smulor kvar och jag vet inte hur jag ska laga det...
Det gör så ont i hela mig på grund av detta, jag kan inte andas och hoppet om att kunna sova en hel natt utan drömmar kan jag ju bara slänga iväg.
Mitt liv rasar samman och jag kan inte andas, allt går åt helvete. Jag kan inte fixa det men inte heller låta det bli som förut...
Åt helvete med alltihop, jag ger upp. Jag lägger mig ner och låter er göra som ni vill, ni kommer ju göra det förr eller senare ändå. Lika bra att få det överstökat.
-j
Never do it
Jag står inte ut.
Varje gång jag ser det känner jag ditt svek.
Rör mig inte, prata inte med mig just nu, jag klarar det inte.
Jag tappar koncentrationen och det rasar runt omkring mig, allt är ditt fel.
-j
Hemma
Du är hemma nu, jag har saknat dig så mycket.
Nu är det slut på osäkerheten för jag vet vad jag vill. Allt kan lösa sig, det enda som behövs är att ta steget...
Jag kan inte skriva nu, jag har inget ork att lyfta mina armar.
Det enda jag kan tänka på är dig, du fyller mitt huvud och jag har inget ork kvar sen.
Solen skiner och nu ska jag försöka hålla mig utomhus.
-j
Älskar dig
Jag vet att allt kan lösa sig, att vi kan bli pappa och dotter igen men jag vet inte om jag vill.
Ja, jag tror att jag älskar dig, du är ju min pappa men smärtan som du orsakar mig klarar jag inte av. Jag tar hellre avstånd från dig än känner smärtan igen.
Jag älskar dig, inte många timmar kvar nu <3
-j
Svek
Helvete!
Klockan är mycket nu... Jag mår illa av rädsla, jag måste träffa honom. Ta det sista beslutet och säga farväl. Helvetet har brutit löst och mamma har svikit mig.
Min texter är privata, mina och dolda för andra. Det var fel att läsa dem utan min tillåtelse och jag kommer aldrig förlåta dig för det!
Jag springer barfota på de vassa men mjuka stenarna, rädd för att stanna, rädd föra att se någon som jag inte vill träffa. Jag är inte rädd för att ramla, jag har aldrig ramlat på denna plats i hela mitt liv, mina fötter är skapta för att springa här och inget kan ändra på det.
-jNot now
She stands there on the rock and knows how a weight lifts from the breast. She should know herself free and happy. But she is not free, she is not happy, not actually. She seals the eyes. She knows that she at last can to do it she came here in order to do. She sees herself about, her favourite place in the entire world. The place where she consults home, she has always loved to last here. She has always can intend clearly when she where here.
-j
On my way
Nu är det 10 timmar kvar, sen är jag där.
Jag är på platsen som jag kallar mitt hem och mitt jag. Det är på den platsen som jag kan andas, gråta, skratta, sjunga och ropa högt... För det är min plats och ingen kan ta den ifrån mig!
Det är jag, jag är fri där och har inget att bekymmra mig om!
Jag älskar det!
Jag har börjat räkna ner nu...
Det är 4 långa dagar tills du är hos mig igen.
Saknar och älskar dig hjärtat.
-j
Baby, you´re mine
Herregud, jag har erkännt det nu!
Jag är kär, jag är helt lost... Jag är verkligen det!! Tack mina vänner för att ni fick mig att inse det! Jag är glad nu, jag är kär och jag har tillslut insett det.
-j
Smärta
Det är ett hål i mitt bröst och jag håller på att försvinna.
En vacka kvar tills du kommer hem igen och jag håller redan på att försvinna...
Det är tur att jag ska till mitt hjärtas plats, jag måste gråta ut och inse vad som är rätt och vad som är fel...
Jag vill till dig och träffa dig mer än jag någonsin har velat något... Det gär så fruktansvärt ont.
Smärtan är intensivare än någon annan smärta och jag glömmer nästan att pappa snart kommer ringa igen...
Fan det känns inte bra...
älskar dig...
-j
Saknad
Jag saknar dig så att mitt hjärta håller på att spricka...
Mitt hjärta spricker av lägntan av att få vara med sig just nu.
Jag känner hur mitt huvud snurrar när jag inser att jag måste vara utan dig i en vecka.... Jag klarar det inte, jag älskar dig så mycket.
Jag gör verkligen det och jag saknar dig så mycket...
-j
Hur i helvete?
Jag blir så frustrerad!
Jag kan inte förstå hur människor kan vara så elaka och rent utav hänsynslösa mot andra! Hur kan man ge sig på och hota ett oskyldigt barn sådär? Hur kan man bete sig så att man skrämmer ett barn till att nästan svimma?
Jag hatar, ja fullkomligt hatar folk som är så fega att de inte kan ge sig på någon i sin egen storlek utan ger sig på barn. Jag kanske låter hemsk men sådana personer förtjänar fan inte att leva...
Jag skulle inte dra för att ge en sådan person en käftsmäll även om jag vet att jag skulle få stryk på grund av det. Jag kan ta det, det kan jag men ge fan i oskyldiga barn!
Hur i helvete kan man leva med sig själv då?
Lämna dem ifred, jag tänker ta mig fan inte vika mig när det gäller sånt här.
Du lämnar mig nu, du vet inte hur tom jag känner mig men du lämnar efter dig ett hål i mitt hjärta.
-j
Just shit
Nu är det dags, att ta det sista beslutet och ändra allt.
Wow, nu lät jag som en gammal dramatiker...
Det som skrämmer mig är hur han kommer reagera... Kommer han bli arg? ledsen? Jag tror inte jag vill veta men jag har inget val.
Det blir att försöka överleva morgondagen för att sedan supa skallen av sig. Beslutet lägger jag åt sidan så länge...
Sista dagen med dig imorgon, sen åker du.
-j
Utan
Det slog mig plötsligt, jag har aldrig varit utan dig i en vecka förut.
Det längsta har varit fyra dagar och då hörde jag ändå av dig...
Nu blir det en konstant tystnad... det värker i mitt bröst redan nu och ändå har du inte åkt än.
Det skrämmer mig
-j
Hjärta
Mitt hjärta slår oregelbundet, i otakt.
Dess ojämna slag är din skuld. Du ser på mig och det fladdrar, vi bråkar och det är tyst. När du säger att du är min dunkar det så hårt att jag knappt kan andas.
Du vet hur jag reagerar och jag vet hur du gör.
Mitt hjärta slår oregelbundet och det är på grund av dig.
Du äger mitt hjärta.
-j
Vågorna och kärleken
Så trött.
Jag vill bara sova och inte vakna förens allt är bra.
Men jag kan inte, sömnen skrämmer mig och jag känner ingen trygghet.
Jag vill bara att det ska försvinna, jag vill inte se dig lämna mig gång på gång.
Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Jag vet, jag är ung och kanske naiv men jag gör det.
Vem har sagt att bara vuxna kan älska någon så djupt? Jag håller inte med. Du är verkligen mitt allt.
Om inte du fanns hade jag redan hoppat på mitt hjärtas plats. Jag hade försvunnit i vågorna och dragits ner i djupet av strömmarna. Men jag gjorde det inte när jag hade chansen, för jag älskar dig.
Jag vill skrika ut det men jag gör det inte. Jag älskar dig för mycket för att dra med mig dig ner i min smärta.
-j
Främling
Ångesten stiger i mig, jag sjunker neråt. Jag tar avstånd, sparar all energi.
Det är dags igen, åter igen måste jag gå igenom smärtan, men den här gången blir det annorlunda.
Jag tänker sätte ner foten, säga nej, inte vika mig utan hålla fast vid mitt beslut.
Det är det svåraste jag kommer att göra. Jag kommer inte bli den samma men jag kommer inte heller att ångra mitt beslut. Inget kommer att bli värre, jag har inget att förlora.
Jag är på botten, jag kan bara ta mig upp men jag är rädd att botten ska brista och avslöja ett nytt djup.
Två veckor av ångest, nedstämdhet och rädsla.
Skräcken stiger. Ingen kan göra något.
Jag måste rädda mig själv.
Det är dags.
Det är dags att bryta upp och inse att han aldrig kommer att bättra sig, jag får hoppas att mina bröder aldrig behöver uppleva det jag upplever.
Jag ber dig snälla, lämna mig ifred.
Du är inte min pappa.
Du är en jag kände.
En främling.
En någon.
-j
Panik
Syret tar slut och jag kan inte andas. Allt kommer närmare, pressas inpå mig. Jag känner mig instängd, jag har ingenstans att ta vägen. Jag kippar efter luft och vill bara lägga mig ner och försvinna, bara skrika rakt ut så att alla runt omkring mig försvinner.
Jag kan inte andas. Paniken är överallt, det känns som om jag ska sprängas och som om jag blir uppäten från insidan på samma gång. Jag känner inget annat. Jo, förresten, jag känner ångest. Jag skulle aldrig ha gjort detta, jag skulle struntat i mitt betyg och vart någon annanstans.
Jag kan inte andas, jag kippar efter luft och anstränger mig för att inte svimma. Då bestämmer jag mig för att stanna och blunda. Det behöver jag för att inte svimma. Jag stannar, böjer mig framåt och sluter ögonen.
-j
ångest
Jag känner mig så fel, jag passar inte in...
Alla är lyckliga, ler äkta leenden och älskar livet. Jag passar inte in bland mina underbara vänner. Ni skrattar med äkta glädje och era blickar är fulla av värme och kärlek. Jag ler, jag skrattar och älskar er. Mitt leende är inte alltid äkta och mitt skratt lockas fram genom sömnbrist. Jag orkar inte argumentera mot er, jag orkar inte lyssna på er.
Jag sover inte, äter inte, min vikt sjunker hela tiden och min mamma skäller. Jag kan inte hjälpa det, utan sömn försvinner mina känslor. Benen värker, jag har ont överallt och ingen kan hjälpa mig.
Jag går under.
-j
